Under tiden som Madelene målade ägnade jag mig åt att bla klättra upp och ned på en ställning för att tvätta bort ett massivt dammlager från de röda takbalkarna. Jag kunde ju inte förstå varför köksbänkarna blev så dammiga innan men nu vet jag 🙂 Lite hann vi allt umgås också.

Inte bara min egen del av byggnaden utan även övervåning och aktivitetslokalen ville jag ju skulle se fin ut till invigningen den 6-7 sept.
Övervåningen inrymmer fyra stora rum fördelat på två mötesrum/ atelje som kan hyras ut. Ett kök som kan användas av de som hyr. En enklare toalett. Och det fjärde rummet tänker vi oss göra iordning till en bröllopssvit under vintern, återkommer om detta projekt.
Vi har vi valt att hålla oss till vitt och grått, det var ju någon som målat på golven tidigare så det fick vi fortsätta med. De golv som är orörda sedan övervåningen byggdes på som logement till underofficerarna i början av 1900 talet låter vi vara som de är, tidens tand väcker många tankar och funderingar över hur livet levdes här för mer än ett sekel sedan.

Aktivitetslokalen har vi piffat upp genom att addera en tapet med guldblad som matchar guldockrafärgen på väggarna. Jag har tom köpt mig en klänning som matchar tapeten!

Vi har fått ärva en del möbler från triple steelex på science park bla en härlig röd soffa som matchar takbalkarna (dessa har jag inte dammat ännu …) våra grannar har också bidragit med en del möbler men framför allt har vi fått rensat ur hemma 🙂 enkla bord och stolar har införskaffats på välkänt stort möbelvaruhus.

När man tänker tanken att nånting nästan är klart är det massor kvar att göra och man kommer bara på mer och mer efter hand. 

Vet inte om jag berättat det men i våras när vi flyttade grejor från mejeriet till Romme som bäst så fick vi ju avbryta lite abrupt eftersom maken fick ett bråck av allt lyftande och landade på operationsbordet. På grund av detta hade jag ju både ett kök och marmorskiva kvar uppe i Leksand som behövde flyttas. Hjälp kom från bästa Stefan på Aspens Bygg i Leksand han körde ner grejorna till Romme och sista köksmiljön kunde färdigställas.

Nu blev det långt, jag fortsätter resan i nästa blogginlägg så ni inte tröttnar…