Här är mitt framträdande på Rotary Borlänge

Måndag den 20 maj… glömmer jag aldrig. Det var den dan jag skulle hålla mitt egoprat på Rotary…som jag har våndats. Jag skulle under 20 minuter prata om mig själv, mitt liv som Marie kan man säga. Jag tror jag lyckades få ihop det hela och eftersom jag känner mig lite stolt över prestationen så tänkte jag att jag lägger upp texten här på bloggen för er som undrar vem jag är (bilderna är inte med i denna text utan bara hänvisningar)
Ni som redan vet kan ju hoppa till nästa inlägg!

Del 1 Mitt försök att växa upp…

-Jag heter Marie Nilsson, född Hedlund 1965, på Falu BB …min mor var bara 17 år så jag var nog inte planerad 🙂 inget som jag känner har begränsat mig i livet, snarare har det känts kul att ha så unga föräldrar.
Mamma Barbro och pappa Staffan har jobbat som lärare och rektorer i Borlänge hela livet (1. mor o far), säkert nån av er som haft dem i skolan… de har alltid undrat när jag ska skaffa mig ett riktigt jobb men jag brukar kontra med att det är få människor förunnat att ha möjlighet att jobba med sitt stora intresse, och som ni säkert redan vet arbetar jag i mitt egna företag Köksmagasinet med att rita, planera och sälja kök.
-Vi bodde i en lägenhet på Betesgatan 8B under mina första år och flyttade sedan till hus på Morbyggevägen i Kvarnsveden. Jag tror det var när mina föräldrar renoverade detta hus på 70-talet genom att slå sönder kakelugnar med slägga och kasta ut genom fönstret för att sedan klä hela huset invändigt med röda heltäckningsmattor & medaljongtapeter (2. röda medaljongtapeter) som jag bestämde mig för vad jag skulle jobba med i framtiden…
-När jag var 6 år fick jag en bror som döptes till Michael, han jobbar som brandman och trubadur (3. Micke) så jag brukar skoja och säga att han fick sångrösten och jag fick förståndet… jag börjar dock tvivla lite på hur förståndig jag egentligen är med tanke på min senaste investering, jag återkommer till den… (4. bild på Rommehedsskissen).
Jag har förresten två bröder till sladdisarna tillika tvillingarna Mats & Magnus födda -84. Den ena brygger öl i Göteborg och den andra är militär i  Karlsborg så de har varken sångröst eller förstånd… det allra bästa med dem är deras söner Viggo & William som jag är faster till … (5. M&M, V&W)
-Under min uppväxt var jag aktiv simmare. (6. simmare) tog ju inga VM medaljer men tränade lika hårt som stjärnorna…
När mina föräldrar i nåt anfall av gröna vågen bestämde sig för att bygga hus på landet i Sifferbo blev det dock lite långt till träningen…
Några år senare bar det av tillbaka till Kvarnsveden för att jag skulle kunna fortsätta simma. När jag som tonåring lämnades ensam hemma i huset kunde jag ägna både dagar och nätter åt att möblera om och drapera möblerna med lakan som jag färgat in i rätt kulörer med Herrdins tygfärg i tvättmaskinen (7. Herrdins) favoritfärgen var rosa, grannarna skrattade nog i smyg bakom gardinerna men mina föräldrar var tåliga och lät mig hållas. Jag kommer ihåg att jag hade en ide om att fylla golvet på mitt rum med sand efter att ha målat en fondvägg med palmer och solnedgång, men den gången sa pappa faktiskt NEJ på skarpen så det slutade istället med en sandfärgad heltäckningsmatta. Jag lusläste IKEA katalogen och hade en dröm att jobba på IKEA så småningom… ja när jag tänker efter (8. IKEA-katalog) har jag nog alltid varit lite kreativ… det kändes därför naturligt att skriva KREATÖR istället för DIREKTÖR på visitkorten. (9. Vistitkort)
-Jag gick gymnasiet på Soltorgsskolan (10. Soltorg) bra med en ordentlig utbildning tyckte mor o far och läste därefter ett år industriell ekonomi och marknadsföring i Linköping. Egentligen hade jag ju velat gå på konstfack och utbilda mig till inredningsarkitekt men jag föll på målsnöret vid intagningen pga att mina perspektivritningar inte höll måttet… intressant… då dessa ritningar senare i livet blev min stora styrka i mitt jobb som köksdesigner. (11. ritning)
-Efter utbildningen åkte jag till Chamonix och “skibummade” en säsong, städade hotellrum och sydde kreativa färgglada fleecetröjor för att överleva… (12. fleecetröja)

Del 2 Mitt försök till att vara anställd…

Efter detta hamnade jag i Göteborg (13. Göteborg) och där i slutet av 80-talet knallade jag 23 år ung in på en köksfirma som sökte säljare. Jag hade lånat ett par glasögon med fönsterglas i bågarna av en kompis. Det var för att se lite äldre ut än vad jag var. (Idag är jag så gammal så jag måste ha glasögon med riktigt glas för att se nåt överhuvudtaget) (14. guldglasögon) Jag var nu fast besluten om att börja jobba som kökssäljare och på något sätt lyckades jag inge FÖRTROENDE och fick jobbet.
Nu efteråt kan man ju tycka att det var väl ingen större prestation att få ett sånt jobb… man fick ju ingen lön om man inte sålde något. Gör vad du vill bara du säljer var instruktionen till mig som nyanställd och efter ett tag knäckte jag koden på hur man sålde kök. (15. säljare i fint kök)
Det var på den här tiden mobiltelefonen dök upp på marknaden. Jag tror jag var en av de första som gick omkring med en telefon i väskan det var en Philips och den var ca 10×25 cm… ytterst pinsamt var det när det ringde i handväskan. (16.mobiltelefon)
Jobbet var fritt och roligt och gav bra utdelning i form av stora provisioner, några blåsningar har jag åkt på under årens lopp men det är en annan historia…
Förutom lönen hade vi en rolig morot på jobbet… sålde man ett kök för 50 000:- fick man en flaska gula änkan. 100 000:- fick man en magnum gula änkan och över 200 000:- blev det en magnum gula änkan på krogen. (17. gula änkan) Det var här jag la grunden till mitt framtida företagande även om jag kanske inte förstod det själv just då… företagande handlar ju om att hela tiden hitta möjligheter till att dra in pengar till firman… inge FÖRTROENDE och att sälja med andra ord. Att man sen belönades med bubbel gjorde inte resan sämre!
Jag träffade Lasse i Göteborg. (18.bild på Lasse) Han var också från Borlänge. Vi slog oss ihop, gifte oss 1992 och det blev en liten Alexander 1994 (19.bild på Alex, lite större nu). Efter 10 år i Göteborg, med massor av köksideer i ryggsäcken och Lasse vid min sida flyttade vi tillbaka hem till Borlänge.
Året var 1996, Alexander var två år och jag började jobba hos Börje Hagström på HTH kök i Borlänge. (20.bild på Börje)
Detta blev dock kortvarigt eftersom det dök upp en ny utmaning…
Utmaningen bestod i att ta hand om försäljningen av Vansbrokök på Rabattvaruhuset i Borlänge… det kändes spännande, nästan som att vara egen. Jag kände mig dock lite fastlåst här, jag var ju van från mitt tidigare arbete i Göteborg att man fick styra sin arbetstid som man ville, ingen brydde sig om vad jag gjorde, lönen betalades ändå bara ut efter prestation… på Rabattvaruhuset skulle jag först vara ute på kundbesök sena kvällar när kunderna hade tid att ta emot mig och när köksmarknaden lugnade ner sig fram emot jul och jag behövde vila lite då var det bara att ställa sig mitt i julruschen i vitvarubutiken och slå in paket. Jag var nog rätt färdig med att vara anställd men visste ju inget annat… Nu är vi framme vid 1998, jag blev
gravid med barn nummer två Madelene (21. Madde, även hon har växt…).

Del 3 Friskt vågat hälften vunnet…

I denna veva klev det in en pigg tjej med massor av ideer i köksutställningen. Hon hette Helene och ville ha hjälp med att rita ett kök till sin fäbodstuga. Köket skulle vara blått! (22. blått kök)
Vi ritade och skrattade och detta var början på en lång och nyttig vänskap som håller i sig än idag. Helen jobbade då som företagsrådgivare i Leksand och peppade mig till att starta eget och börja sälja Vansbrokök hemma i lillstugan i Bro i Borlänge där vi köpt oss en gammal gård… (23. Gården Bro)
Sagt och gjort jag gick till banken för att låna en slant (24.bank ) ivrigt presenterade jag min affärside så jag blev alldeles röd om kinderna… när jag var klar med presentationen sa min banktjänsteman till mig… ”ja du Marie det finns ingen i hela världen som kan tvivla på att det kommer att gå bra för dig i ditt företagande… men kom ihåg en sak det kan inträffa oförutsedda saker som att man blir sjuk eller att man skiljer sig och det är då matchen börjar”.
Ja ja tänkte jag, det kommer nog inte att hända mig, tog mina slantar och körde igång… Madelene var nyfödd året var 1999 och jag kastade mig rakt utför och startade eget.
Lillstugan (25. Lillstugan) hemma på gården byggdes om till en liten köksutställning med kontor där jag kunde träffa kunder och visa exempel på luckor, bänkskivor mm och titta på ritningsförslag. Jag kände mig fri igen, fri att göra VAD jag ville, NÄR jag ville och HUR jag ville. Jag kunde vara hemma när barnen kom från skolan och hellre jobba när de gått och lagt sig på kvällarna, lite som att jobba skift kan man säga. Jag inriktade mig på lantliga gärna handmålade kök och i nästan alla kök ritade jag in en sittbänk, (26. Sittbänk) känns som om sittbänken blivit mitt signum. Som nån säkert gissat vid det här laget är mitt stora intresse vid sidan av att inreda åt andra att köpa och renovera lägenheter och hus till mig och min familj, Lasse är en mycket förstående och följsam make… Efter ett tag dök hon upp igen, den där Helene, och började surra om NÄTVERK och EU projekt. Hon höll på att måla och
inreda ett gammalt mejeri i Leksand (27. Mejeriet) där lokala företag skulle få möjlighet att visa sina produkter. Vill du vara med undrade hon, du kan få ett rum och sätta upp ett visningskök i och det skulle inte kosta någonting eftersom hon hade sökt och fått EU bidrag för detta. Dum hade jag väl varit ifall jag inte hoppat med… men även om det inte kostade något skulle jag ju behöva åka till Leksand ett par dar i veckan men friskt vågat hälften vunnet, jag tog chansen!
Tiden som följde var en härlig period i mitt företagande. Från att ha suttit ensam och ritat i lillstugan hemma på gården fick jag nu träffa flera andra företagare och utbyta erfarenheter. Vi kallade oss för Dala inredningsgrupp (28.Dala inredningsgrupp) och drevs som ett EU projekt. Bra namn förresten… Vi hade en gemensam utställning på gamla Mejeriet i Leksand och tillsammans byggde vi mässmontrar och deltog på hem & villamässan i Älvsjö där vi flera år i rad kammade hem pris för bästa monter. Alla drog sitt strå till stacken och hjälpte till med vad de kunde och plötsligt förstod jag vad NÄTVERK handlade om… att alla gör bara det de är riktigt bra på istället för att försöka göra allt lite halvhjärtat och så delar man ju på utgifterna!
(29. Nätverksbucklan) Man kan ju faktiskt säga att vi i Dala inredningsgrupp vunnit pris i NÄTVERKANDE…

Jag satte upp fler och fler kök på mejeriet och fick så småningom möjlighet att köpa fastigheten av Leksandsbostäder. Det var läskigt att dra på sig den kostnaden men återigen friskt vågat hälften vunnet… medlemmarna i Dala inredningsgrupp erbjöds att fortsätta visa sina produkter på mejeriet mot en hyra. På så sätt kunde vi alla framstå som lite större företag än vad vi egentligen var gentemot de kunder som besökte oss på mejeriet. Vi återanvände våra mässmontrar på ett fiffigt sätt för att hålla kostnaderna nere.

Del 4 Nu börjar matchen…

Vi den här tiden går firman som tåget jag säljer träpinnar för ca 5 miljoner om året men en morgon när jag vaknar upptäcker jag att jag har tappat färgseendet på vänster öga… i bakhuvudet mal orden från bankmannen… nu börjar matchen. Hade detta varit en film hade hotfull musik spelats i bakgrunden nu…
Efter veckor av läkarbesök får jag 2008 diagnosen MS…(30. spruta) … jag grät i tre dagar… ältade detta med min kära man om hur det skulle gå nu och ”jävla skit att jag är egen” osv… Lasse är till skillnad från mig lugn och klok… han hade en helt annan syn på det hela. Du kanske ska vara glad att du är egen Marie då kan du ju styra din tid och jobba när du orkar och vila när du behöver. Du har ju kontoret hemma och bästa förutsättningarna att greja det här… jag stöttar dig! Nu följde 8 år då jag tog bromsmedicin i form av en spruta i lårmuskeln varje söndag. Måndagar låg jag i sängen med influensaliknande symtom till följd av medicinen. Helt plötsligt skulle jag som jobbat mer än heltid gå ner på mindre än 80%. Men vet ni vad, jag grejade det, och precis som Lasse sa så var det tack vare att jag kunde styra mitt arbete som det funkade. Idag är jag så frisk jag kan bli, och har slutat medicinera,
sjukdomen är dock kronisk och ligger där på lur, den kan blomma upp när som helst. Jag försöker se på min MS som en vän jag måste vårda med bra mat, motion och mycket sömn. Jag fick ju även hjälp i min sjukdomstid av att köksmarknaden precis som de flesta andra marknader digitaliserades. Jag har inte behövt träffa kunderna fysiskt lika ofta som förut och ritningsarbetet har blivit så mycket enklare att presentera när man numera kan mejla ritningar till kunderna istället för att skicka ”snigelpost”. (31. brev)

Del 5 Tillbaka till framtiden…

För tre år sedan sålde jag Mejeriet till Stefan en snickare jag har samarbete med och valde att hyra lokalerna istället… För er som är nyfikna på att se Mejeriet är ni välkomna upp någon torsdag eller lördag då jag har öppet där. Jag har dock känt mig lite vilsen och saknat att ha ett gammalt hus att ta hand om sen dess… I höstas blev Stamfastigheten i Rommehed (32. Stamfastigheten) till salu och jag kände direkt att det huset behövde en Marie som tog hand om det så jag slog till, förståndigt eller ej det återstår att se… I Rommehed är jag nu i full färd med att inreda kontor och bygga showroom. (33. Min del Romme) Köken jag jobbar med är som tidigare Lidhult & Kungsäter, rejäla svenska kök som håller länge! Vansbrokök har tyvärr lagt ner verksamheten (34. Avbruten vansbroplanka) och mitt nya tillskott i köksfamiljen blir ett samarbete med Romme snickeri. Tillsammans med dem kan jag jobba med “återbruk” då de kan modifiera gamla skåp med nya luckor och komplettera med snickerier som ser snarlika ut… I mina framtidfunderingar gällande min bransch tror jag att visst återbruk kommer att slå igenom, det är ett bättre miljöval än att riva ut allt och köpa nya platta billiga paket som blir dyra på lång sikt… eller nåt sånt… får skriva och fråga Greta (35.bild på Greta) vad hon tror om detta…
Det är ju stora lokaler jag skaffat i Rommehed (36.bild på andra salen) här finns plats för flera företag/personer som behöver kontor eller  exponeringsutrymme. Plats finns även för möten, event, släktmiddagar…vad vet jag? Efter att ha fyllt Dalarna med kök utöver det vanliga…
Sedan 1999 är det i år dags för jubileum vad passar inte bättre än att starta upp något i Borlänge då? (37. 20-års ballonger) Lena Lagestam önskade tidigare att jag skulle berätta lite om trender inom kök när jag skulle hålla mitt egoprat… perfekt tänkte jag då kan jag leta fram lite bilder på både gamla och nya kök som jag även kan använda till mitt 20 årsjubileum… Jag insåg dock ganska snabbt att jag måste vara marknadens mest ”otrendiga” kökssäljare för det hade knappt hänt nåt på 20 år! (38. Bengan o Marianne) här är en bild från ett kök som installerades 2001 och målades om i höstas…
Denna bild är från Janne Backs kök vilket jag hade glädjen att få leverera i höstas… vill även tacka Janne för att han tog med mig till den här trevliga klubben !(39. Janne Barks kök)
Så trender… nja jag är ledsen Lena men jag tänker nog snarare att snickerierna skall vara tidlösa. Däremot är det av stor vikt att köket passar till huset. Jag bor själv i ett ombyggt 50-talshus och tyckte det kändes självklart att köket skulle andas lite 50-tal. Det köket får ni titta in i vid senare tillfälle…
Jag vill även visa några bilder där jag tillsammans med Romme snickeri modifierat ett kök hos en bekant (40. Helenas kök) här fick de flesta av de gamla stommarna sitta kvar och nya överfalsade luckor tillverkades för att passa in i de gamla stommarna. … Hursomhelst så har jag en spännande resa framför mig och ni får gärna åka med på den genom att följa mina bloggar… det finns en om vår privata husresa samt en pågående blogg om Rommeprojektet (gå in på www.koksmagasinet.se och klicka er vidare) … eller varför inte helt enkelt titta förbi i Rommehed på en kopp kaffe!
Då ett av mina motton alltid varit att ”våga be om ordern” avslutar jag såklart med att be er höra av er till mig ifall ni behöver hjälp med ert nya kök i framtiden!
Tack för att ni tog er tid att lyssna till min historia…